Typer av polyurea
För närvarande finns det tre grenar i familjen av polyurea-material, nämligen aromatiska, alifatiska och aspartiska estrar, som står för 70%, 5% och 25% av applikationerna.
1) Aromatiska polyurea syntetiseras genom reaktionen av aromatiska isocyanater (såsom MDI, flytande MDI, PAPI, etc.) med aminopolyetrar och kedjeförlängare. De har fördelarna med hög styrka och rimligt pris. På grund av förekomsten av bensenring i systemet oxideras emellertid antracen, kinon och andra färgade grupper lätt, och det finns en viss grad av gulning i användningen.
Gäller antikorrosion, slitstyrka och andra material som inte kräver hög dekorationsskydd.
2) Alifatiska polyurea framställs genom reaktion av alifatiska isocyanater (såsom HDI, HDI-trimer, HMDI, TMKDI, etc.) med aminopolyetrar och alicykliska aminkedjeförlängare. De har gulningsbeständighet, god korrosionsbeständighet och utmärkt färghållning, men deras fysiska styrka är något sämre än för aromatiska polyurea. De kan användas som dekorativa toppbeläggningar för utomhusbyggnader och ytskydd av aromatiska polyureabeläggningar. Omslag, men dyrt.
3) Polyasparaginsyraester-polyurea är en ny generation av polyurea-material som framgångsrikt har utvecklats under senare år. Den framställs genom reaktion av alifatisk isocyanat och polyasparaginsyraester, vilket skiljer sig mycket från konventionella polyureabeläggningar i konstruktion och beläggningsprestanda, såsom justerbar reaktionshastighet, geltid kan variera från flera minuter till flera timmar; den kan konstrueras av blandningsutrustning med hög temperatur och högtryck, eller med vanlig sprututrustning, som kan härdas vid låg temperatur. Det har fördelarna med ingen gulning av beläggningen, ingen skumning under härdning, tjock beläggningskonstruktion och god vidhäftning till underlag.
